amanda jansson,

Jag är fullt medveten om att åttonde mars var för några dagar sen, men jag tänkte att även jag skulle slänga in mina fem kronor om detta ämne. Största anledningen till att inlägget kommer upp idag istället är för att en sådan stor del av mig känner mig fortfarande lite matt efter alla blogginlägg, artiklar och statusar som slängdes i mitt ansikte varje gång jag loggade in på facebook i söndags, och det är tråkigt att se att många använder den feministiska kampen till någon typ av manshat marsch istället för en fight för kvinnor. Men hur jag tänker kring detta, kommer nu att bli uppdelat i olika delar för att jag ska kunna på bästa sätt förklara för er som läser min blogg vad jag egentligen menar. Jag tycker nämligen om att prata i cirklar. 

Feminism - rörelse för kvinnors jämställdhet med män - kvinnans fulla (ekonomiska, sociala och politiska) likställighet med mannen. 

Det är den officiella definitionen av feminism och sedan kan du som individ bestämma vad du tycker kärnan av feminism är, för dig själv, de ekonomiska, de sociala eller de politiska delarna. För mig går allting hand i hand med varandra. Jag anser att män, kvinnor eller könsneutrala inte föds med egenskaper som är speciella för deras kön utan att det är historien och samhällets struktur som har skapat skillnader mellan könen och vad som måste/ska uppfattas som manligt eller kvinnligt. Med det menar jag att det är vi människor som är fast beslutna vid dessa stereotyper för vad som är maskulint och feminint. Men vad är då feminitet och maskulinitet? Existerar det? Är det negativt eller positivt? Hör det hemma i ett samhälle, år 2015? 

Jag tänker inte räkna upp alla könsstereotyper som en lista, utan jag uppmanar er att fundera en minut kring vad ni tycker är typiskt kvinnligt och typiskt manligt för er, så inser vi nog ganska snabbt att vi alla har olika föreställningar kring vad vi själva anser är kvinnligt och manligt och vad samhället anser som kvinnligt och manligt. Men under detta inlägg så kommer jag erkänna många av mina stereotyper och hur jag som individ anser att jag är feminist, humanist, optimist men ibland en pessimist.

"If not me, then who? If not now, then when?" (Länk) Emma Watson sa det i sitt tal när hon fick möjligheten att tala inför FN om HeForShe kampanjen och många gånger eller nästan igenom hela talet så kunde jag ingenting annat än att nicka och hålla med. Hon är en otroligt stark och intelligent individ som vill förmedla att vi måste ta den här kampen med män och inte utan dem. Men inte för att vi behöver bli räddade av män, utan för att männen måste visa sitt stöd för kvinnorna och kvinnorna för männen. Vi måste våga stå upp för varandra, och bjuda in männen för att arbeta mot sexism och livets- och samhällets strukturer som skapar dessa olikheter i världen. 

Livets och samhällets struktur är (anser jag) problematiken när vi diskuterar jämlikhet och inte ett specifikt kön. Vi kan fortsätta i evigheter rabbla upp att män är majoriteten av all statistik gällande hot och våld, högre löner, maktpositioner och resterande fakta, men det kommer inte att förändra hur världen ser ut idag. Det kommer inte ge alla individer i denna värld en uppenbarelse, så att alla våldsbrott och orättvisor plötsligt försvinner. Det kommer tyvärr forsätta vara fakta som vi blundar lite för, som vi inte riktigt förstår oss på och som vi använder oss av för att styrka våra åsikter (som jag gör just nu) men det förändrar absolut ingenting. Vi måste tillsammans ställa oss på marken, sluta blunda och aktivt motarbeta problematiken.

I dag understryker vi att det är utbildning, uppfostran samt ideal som har lett individen till att bli den personen den är idag, och jag brukar alltid använda uttrycket "man kan inte lära en gammal hund att sitta" när det kommer till jämställdhet. Men man kan lära den nya generationen att sitta, och med det menar jag att om vi ändrar idealet för våra barns skull så skulle nog världen se lite härligare ut om 20 år än vad den gör idag. Själv är jag uppvuxen med att män inte talar om känslor, drömmar, ideer och att de ska vara starka, kunna bygga eller laga något som är sönder eller tjäna bättre medan kvinnor ska kunna hushållssysslorna, ta hand om barnen, visa känslor samt kärlek, och att hon tjänar mindre än vad mannen gör. Där är det ändå rätt så sjukt för i min familj har det inte riktigt sett ut så, utan det är så normen för samhället har varit och om vi aldrig gemensamt ändrar normen för samhället så kommer samhället aldrig att förändras. 

Därför tror jag på HeForShe kampanjen, att vi tillsammans motverkar de orättvisor som finns idag, både för kvinnor och män. Att vi aldrig låter någon säga vad vi kan och inte kan göra, vad vi kan och inte kan uppnå och att vi slutar lyssna på rösten som säger att "du kan inte göra någon skillnad ändå, så det här berör dig inte". För du kan göra skillnad! Du kan motarbeta alla stereotyper och normer. Det behöver inte vara gigantiska gester eller någon utvecklad plan, utan det kan vara små gester, det kan vara att du vågar ifrågasätta sexitiska kommentarer, att du vågar visar känslor eller att du helt enkelt hjälper någon annan att tänka om och ändra sin attityd gentemot kvinnor och män. Alla små och stora gester leder till en förändring i världen och så länge den förändringen går emot ett mer jämställt samhälle så tycker jag att vi alla är inne på rätt spår. 

Jag avslutar detta blogginlägg med ett citat från Gloria Steinem, när hon gav ett tal för HeForShe-kampanjen i New York. 

"The human race is like a bird. And it needs both of its wings to be able to fly. And at the moment, one of its wings is clipped. And we’re never going to be able to fly as high unless we’re both in support of each other."