ibland så stannar ditt liv men världen går vidare,
Det är 5 dagar sen jag skrev sist och det finns väl ingen riktig anledning till att jag inte skrivit något eller lagt upp något recept förutom att jag inte orkat, för ibland så är det så... man går igenom saker och ting som tär på en och det är saker som inte går att prata om öppet för det är alldeles för personligt. Men en sak är säker, de senaste två veckorna har jag börjat undra om det är meningen att man inte ska kunna andas. Kay Pollak och massvis av andra självhjälpspersoner och psykologer och religösa individer har gång på gång sagt till mig att du går aldrig igenom någonting som du inte klarar av och det är ju delvis sant för du går ju igenom det, och du står på andra sidan och säger "jag klarade det". Men för mig handlar det inte riktigt om de, utan de handlar mer om att behöva gå igenom saker hela tiden. Varför kan man inte bara för en gångs skull få leva ett livlöst liv? Ett liv som varken innehåller de där uppgångar som är så fantastiska att man knappt tror på dom, och dessa förbannat jobbiga nedgångar som får en att sluta andas i några dagar. Kan man bara få leva ett liv där det jobbigaste man behöver gå igenom det är att man inte vet vad man ska äta till middag? och att det bästa man behöver gå igenom det är att få sova en extra timme? Kan inte livet få vara så simpelt ett tag framåt? Snälla?
Men kan i alla fall berätta att i helgen så gick jag igenom en sak som är så där simpelt bra, och det är att jag har gått och köpt mig ett matbord. Jag var rätt trött på att sitta i sängen och äta på ett bord som jag själv hade skapat av en tvättkorg (gjord av kartong) och en bricka, det förstörde mat känslan. Men nu finns den, och det är jag väldigt glad över! (Tack mamma och bror för hjälpen, det var guld värt.)