In the lonely hour,
Vi alla leder två olika liv. En som man möts av förväntningar och fantasier. Den andra möts man av verkligheten, där förväntningar sällan blir förverkligade. Detta liv är fyllt med acceptans för besvikelser. Acceptans och en förhoppning om att det inte sker så ofta.
Men när jag tänker på mig själv så ser jag alltid verkligheten. Jag har otroligt många förväntningar och krav på mig själv att jag ofta möts av besvikelse. Det finns ingenting fel med att jag vill vara en bättre version av mig själv. Problemet är att försöka vara en version av mig själv som inte är jag. Det är då jag skäms, det är då jag vill gömma mig från verkligheten och springa till förväntningarna och fantasierna. Jag vill drömma mig bort och leva ett liv som inte är mitt. Men just nu lever vi i en värld där alla berättar för oss vilka vi bör vara. Varför kan inte vi få definiera oss själva för? Jag vill vara bättre än att sitta här och bli matad min identitet. Jag vill skapa mina egna standarder för vem jag vill vara.
Just nu har jag ett problem och problemet är jag. Inte sitter jag i verkligheten och älskar mig själv. Jag har otroligt svårt att tycka att någonting jag gör är rätt, bra eller ordentligt. Jag är en självkritisk person och väldigt ofta så biter det mig i stjärten. Problemet är att jag aldrig är riktigt nöjd med den jag är, det jag gör och det jag vill. Det finns alltid någonting som är fel, och oftast är det en bild jag skapat i mitt egna huvud om hur en person bör vara.
"Hon bör inte vara tjock, hon bör ha raka tänder, små öron, fina kindben, snygga ben, söt rumpa, fina bröst, alltid vara rakad, inte låta för mycket, inte bli ledsen för allt, skratta åt mycket, le en hel del, njuta av livet, aldrig skrika, ta hand om alla, inte vara för självisk, bry sig om sitt utseende, inte prata för mycket, ha små händer och fötter, inte ha för stor näsa, inte för bred haka, och listan går bara runt och runt." Det är saker som jag fått höra, sett, läst och levt. Ingenting stämmer, men ändå så lever jag fortfarande.
Jag vill bara inte låta världens ofullständiga syn på perfektion sippra in och förstöra min syn på mig själv. Perfektion finns inte i ett hav av likheter. Perfektion finns i våra olikheter.